Ett NDT-organ kan antingen ackrediteras som provningslaboratorium (SFS-EN ISO/IEC 17025:2005) eller som kontrollorgan (SFS-E ISO/IEC 17020:2012). Båda dessa standarder, vilka används som krav för ackreditering, beaktas i riktlinjen.
Hänsyn har tagits till kraven i ovan nämnda standarder när innehållet i riktlinjen har uppdaterats och preciserats. Riktlinjen har i stor utsträckning liknande innehåll som den förra versionen. Några punkter har dock preciserats. Den första rör möjligheten att spåra kalibreringen av viktiga mätverktyg som används vid provning eller kontroll. I riktlinjen hänvisas till ILAC:s spårbarhetspolicy (ILAC P10), som är ett kravdokument. Om externa kalibreringstjänster används så krävs i ILAC P10, för att spårbarheten ska garanteras, att kalibreringarna i första hand utförs av ett mätnormallaboratorium eller ett ackrediterat kalibreringslaboratorium.
Den andra punkten rör definitionen av osäkerheter i mätningarna. Utgångspunkten i riktlinjen är att mätningsosäkerheten definieras för kvantitativa mätningar, exempelvis för mätningar av tjocklek. För kvalitativa och semikvantitativa mätningar krävs att osäkerhetskomponenterna i mätningar identifieras och beaktas.
Riktlinjen publicerades den 21 maj 2015 och finns att läsa här. Övergångsperioden för riktlinjen är ett år.
EA:s övriga riktlinjer finns här.
Mer information: Risto Suominen, direktör, risto.suominen (a) finas.fi